Genom kameraögat

Hem | Arkiv | Om Genom kameraögat
Bara ett staket Browse-older Browse-newer
13 februari 2010

Bland bilderna från en av mina strandpromenader i somras hittar jag ett gammalt trästaket. Det står helt ensamt ute på en strandäng, inte långt från platsen för förra fotot.

Oavsett vad det en gång var avsett för så fyller det gamla staketet knappast sin funktion längre. Ändå står det kvar där, halvt sönderfallet, och för varje år blir det ännu lite skevare och ännu lite rangligare. Ingen gör sig besväret att vare sig laga eller riva det, och det känns nästan som om staketet har blivit en del av naturen och börjat leva sitt eget liv.

Jag begrundar detta, och letar förgäves efter en avslutande parallell till livet, universum eller vad som helst, men hur jag än försöker så lyser analogierna med sin frånvaro. Ibland är ett staket bara ett staket.